För länge, länge sedan, kidnappades prins Wilhelm. Han är säker på att minst en vecka har gått sedan dess! Nu sitter han inlåst i ett torn i ett slott och stickat sockor till sin far, kungen Urho. Ibland har han också spelat lite på sin flöjt. Det var den förskräcklige kung Harald som kidnappade den stackars Wilhelm. Ingen utom kung Harald vet att den lilla prinsen sitter inlåst i tornet.

                                              

Några våningar neråt i ett annat torn i slottet sitter en annan liten kunglighet, prinsessan Ulla och är arg som ett bi på sin pappa kung Harald för att hon måste gå och lägga sig så tidigt varje kväll. Hon skulle helst av allt göra bara som hon själv vill, och vara med om en massa äventyr, men det tycker inte hennes pappa kungen passar sig. Han vill att hon skall vara en snäll och lydig prinsessa.

Uppe på taket sitter nån som har lika tråkigt som prinsessan, draken Ansgar den Asige. Draken är anställd av kung Harald för att vakta prins Wilhelm. Egentligen skulle han inte vilja vakta andra, utan flyga runt i världen. Men han vill inte göra det ensam och har inga vänner att åka med.

En dag när prinsessan är ute på borggården och kastar sten ser hon en konstig skepnad uppe på taket. Hon blir så nyfiken att hon kvickt springer in i slottet och börjar klättra upp för de många och vingliga trapporna. När prinsessan andfådd slutligen stannar, ser hon att hon kommit så högt upp man kan komma i slottet, till ett rum hon inte varit inne i tidigare. Det är mörkt i rummet och hon ser inte så mycket, men hör mitt i allt konstiga ljud, som låter som snyftningar. Hon går mot ljudet och ser nu att det finns en liten dörr i rummet. ”Vem är du och varför gråter du” frågar hon. ”Int gråter jag alls, kan du hjälpa mig ut? ” svarar prins Wilhelm. Prinsessan försöker öppna dörren, men den är låst.

                                          

Plötsligt känner prinsessan Ulla att någon flåsar henne varmt i nacken, Hon vänder sig om och där står den asige draken. Och med det samma kommer hon ihåg den konstiga skepnaden uppe på taket... ”Akta dig” skriker hon och tar snabbt några stenar ur sin ficka som hon kastar mot draken. Draken svarar henne med ett blåsa ut en häftig eldkaskad, och prinsessan fortsätter att kasta stenar mot honom. Lågorna blir allt större och hetare och så småningom börjar stenarna ta slut. I skenet av elden ser prinsessan Ulla att väggarna i rummet är täckta av svärd i alla former och längder. Hon griper tag i det längsta svärdet och skriker ”en garde” (som hennes franska lärarinna lärt henne). Det blir en hård strid som dock får sitt slut när drakens glasögon faller av honom. Draken blir helt paralyserad och ser ut att fundera hur han skall klara sig ur den knepiga situationen. ” Om du hittar mina glasögon ger jag dig nyckeln till prinsen” säger han efter en stund. ”Okej” säger prinsessan lite förvånad. Det tar en stund att hitta glasögonen och under tiden har de ganska roligt med draken som tycker det är superroligt att för en gångs skull ha nån att tala med. Prinsen har också slutat snyfta efter att han blivit utsläppt ur tornrummet och hjälper till att leta. Draken berättar om sin dröm att flyga ut i den vida världen och prinsessan blir eld och lågor när hon hör detta. ”Får jag komma med dig, jag har alltid önskat mig bort från det här tråkiga slottet?” ”Gärna säger draken, vart skall vi åka först?” Prinsen vill hellre stanna på kvar på slottet eftersom han inte tycker om att flyga, så de bestämmer alla tre att prinsessan Ulla och draken Alfons, som de nu kallar honom, först skall åka hem till prinsens pappa Urho och meddela var prinsen är. Kung Harald kommer ändå inte att märka något eftersom han i några veckor mest har legat i sin säng och ätit glass och tittat på tv. Han blev sån efter att mamma drottningen rymde iväg med en cirkus säger prinsessan. Hon själv tycker det är bra att mamma är borta och har det roligt, bara nu hennes pappa skulle vara lite piggare.

Prins Wilhelm trivs bra med att vänta på sin kungapappa i de stora slottet där han får god mat av köksan och kan gå på upptäcksfärd varje dag. En dag när han är ute i slottsparken får han syn på en liten groda som sitter på en sten. Den ser ut att stirra på honom och blir inte alls rädd när han kommer närmare. Han tycker grodor är lite läbbiga, så han vill inte röra vid den, men tar fram sin flöjt ur fickan och börjar spela. Grodan ser ut att njuta av den vackra musiken och där sitter de ett bra tag tillsammans. Men plötsligt försvinner grodan och där var den satt sitter nu en liten prinsessa som ser förvirrad ut. Aj, det var en sån groda tänker prinsen och är glad över att han inte behövde pussa den för att förtrollningen skulle brytas. ”Hej säger han, vad heter du?” Prinsessan berättar att hon heter Maj och varit förtrollad i många hundra år. ”Men då har du inga vänner kvar mera” säger prinsen och tilläger snabbt, så att hon inte skall bli ledsen, att hon gärna får vara hans vän eftersom han inte heller har vänner. ”Vad bra säger hon, men nu är jag hungrig, finns det nån mat här?”

                                          

Så småningom kommer kung Urho efter prins Wilhelm, det tar länge att färdas i sagoländer nämligen. Han är ganska arg på kung Harald som kidnappat hans son och stormar in i hans rum för att ge honom en läxa. Men det blir ingen strid eftersom Urho inte vill gräla på nån som ser så ledsen ut. Dessutom verkar Harald vara en ganska trevlig prick. Så han hoppar upp i den stora kungasängen och de äter glass och tittar på tv tilsammans istället. Urho är ganska trött på att vara en viktigt kung i sitt stora rike, dessutom märker kungarna att de tycker om samma dokusåpa. Så Urho bestämmer sej för att flytta in i Haralds slott istället.

Så lever de alla lyckliga tillsammans på slottet, emellanåt kommer prinsessan Ulla och draken Alfons hem från sina resor och då ställs det till med en stor fest där alla får ta del av deras resehistorier och se fina diabilder från världens alla hörn.